Grå söndag!
Hade en rätt grå dag. Eller känslan i kroppen var grå. Försökte gilla läget och inte tvinga mig till att le.
Kände mig inte i form förrän framåt kvälls timmen.
Och nu slog mig tanken. De kanske har funnits en tyng och omedvetna känsla i kroppen om obehag.
De obehag som man så ofta trycker undan & motar bort!
Jag är rädd om livet & om mina nära och kära.
Rädd för de mesta här i livet. Kanske därför jag är feg. För att jag inte vill vara med igen.
Igen, om något sådant ont som spränger sönder de som finns av en inuti.
3 år!
Jag är så glad över att de gick bra.
Jag är så glad över att du finns.
Jag är så glad över att du är min.
Jag är så glad över att är hel.
Jag är så glad över att få ha möjlighet att älska dig.
https://cdn3.cdnme.se/2990611/7-3/pic_51214ffe9606ee6464134850.jpg" class="image">
Att ständigt oroa sig för nära och kära är tungt och något som man nog aldrig kommer ifrån. Jag tycker att du har upplevt tillräckligt, alltså borde du (om det finns någon rättvisa i världen) inte behöva oroa dig. Jag gillar skarpt eran lykta, haha!! Kram
